Så hittar du takläckor kring rännor och takgenomföringar

Ett läckande tak visar sig ofta som mörka fläckar, bubblande färg eller unken lukt. Här får du konkreta kontrollpunkter för hängrännor och genomföringar som skorsten, ventilationsrör och takfönster. Följ stegen för att spåra orsaken, åtgärda säkert och förebygga nya problem.

Varför rännor och genomföringar läcker

De flesta takläckor uppstår där vatten samlas eller bryts i sin väg. Hängrännor hanterar stora vattenmängder och kan orsaka uppdämning om de lutar fel, är igensatta eller har spruckna skarvar. Då kan vatten tryckas in vid takfoten. Genomföringar är alla punkter där något passerar genom taktätningen, till exempel skorsten, ventilationsrör, antennfästen och takfönster. Här är tätningar och plåtdetaljer extra utsatta för rörelser, UV-ljus och is.

Målet är att leda bort vattnet snabbt och utan bakflöde. Kontrollera därför både vattenvägen ovanifrån (yttertaket) och skyddet underifrån (underlagstak/duk). Börja alltid med en säker arbetsmetod.

Säker start: spåra läckan inifrån och planera arbete på tak

Starta på vinden eller innertaket. Leta efter fuktspår på råspont, isolering och takstolar. Notera var spåren är som mörkast; vattnet rör sig ofta längs trävirke innan det droppar. Markera området och jämför med läget på utsidan. Använd pannlampa och, vid behov, en enkel fuktmätare för att bekräfta fuktens utbredning.

Planera arbetet på taket med rätt taksäkerhet. Använd godkänd stege, halksäkra skor, sele vid branta tak och arbeta aldrig ensam. Välj en torr dag utan hårda vindar. Undvik att gå på blöta pannor eller isiga plåtytor; de blir mycket hala.

Hängrännor och takfot: kontrollpunkter som gör störst skillnad

Hängrännor (ränna) ska ta emot vatten från taket och leda det till stupröret. När rännan lutar för lite, är igensatt eller har läckande skarvar, kan vattnet tryckas bakåt under pannor och in över fotplåten. Det ger typiska fuktskador vid takfot och vindskivor.

• Fall mot stuprör: kontrollera 2–3 mm per meter. Justera krokar vid behov.
• Igensättningar: rensa löv, barr och grus. Sätt lövsil i ränna och vid stuprör.
• Skarvar och utkastare: leta efter sprickor, korrosion och glipor. Täta med butylband eller byt skarv.
• Rännhakar och rörelser: glappa fästen ger rörelser som spräcker skarvar. Dra åt eller byt skadade krokar.
• Takfot: kontrollera droppbleck/fotplåt. Underlagstakets kant ska mynna över plåten, ned i rännan.
• Is och snö: spår av isproppar tyder på värmeläckage och bristande ventilation. Åtgärda grundproblemet, inte bara isen.

Glöm inte ränndalen, dalen mellan två takfall. Här koncentreras vatten. Plåten ska ligga fritt och rensas från löv. Skadad ränndalsplåt eller för tätt lagda pannor över dalen ger lätt inträngning.

Genomföringar: skorsten, ventilationsrör och takfönster

Genomföringar rör sig när tak och byggnad expanderar. Tätningar åldras och släpper. Kontrollera alltid intäckningar, kragar och anslutningar noggrant. Vid skorsten ska skorstensbeslagets under- och överbleck ligga rätt, med ordentlig överlappning och tät mot murfog. Spruckna fogar, porös puts och låg fotplåt runt skorsten är vanliga orsaker.

• Ventilationsrör: gummistos/EPDM-manschett ska vara mjuk, sprickfri och klämd med rätt klämring. På plåttak ska skruvar ha hela gummibrickor.
• Takfönster: kontrollera att intäckningsplåtar ligger slätt, att dräneringsspår inte är tilltäppta och att underlagstaket är uppvikt och anslutet mot fönstrets ram.
• Genomföringsplåtar: se efter bucklor, rost och glipor. Täta skarvar med butylband, inte silikon som släpper på sikt.

Undvik att bara lägga tätmassa ovanpå en läcka. Demontera ned till frisk yta, torka, rengör och bygg upp med rätt detaljer. Om du är osäker vid skorsten eller större takfönster, ta hjälp av en plåtslagare eller takmontör.

Rätt material och tätmetod för ditt tak

Välj tätning efter taktyp och rörelser. På tegeltak ligger pannorna som skydd, medan underlagstak och plåtdetaljer gör tätheten. På plåttak och papptak är själva ytskiktet tätskiktet och måste förbli obrutet eller korrekt intäckt vid genomföringar.

• Tegeltak/betongpannor: kontrollera pannor för sprickor och isärglidning. Underlagstak (duk/papp) ska vara helt och uppvikt vid genomföringar. Använd tätband/klisterpapp, ränndalsplåt och korrekt skorstensbeslag.
• Plåttak: se över skruvförband med EPDM-brickor, falsar och genomföringsstosar. Byt hårda eller spruckna brickor. Tätning med butyl och formpressad stos ger hållbar lösning.
• Papptak/bitumentak: sprickor, blåsor och öppna skarvar ger läckage. Värmningssvetsad lappning eller kallsjälvhäftande remsor används enligt tillverkarens anvisning. Håll genomföringar låga och väl intäckta.

Undvik blandade metoder som silikon på bitumen eller akrylmassa på plåt. De släpper, åldras olika och kan förvärra läckan. Butylband, EPDM, korrekt plåt och kompatibla tätskiktsprodukter ger bäst resultat.

Testa, dokumentera och förebygg

När du åtgärdat misstänkta punkter, vattentesta i sektioner med trädgårdsslang. Börja nedifrån och arbeta uppåt för att isolera läckplatsen. Spruta inte tryck direkt mot skarvar; simulera regn. Dokumentera med bilder före och efter, samt vad du bytt eller tätat.

• Vår och höst: rensa rännor, kontrollera fall och skarvar.
• Inför vintern: se över taksäkerhet, snörasskydd och känsliga genomföringar.
• Efter storm eller islossning: kontrollera ränndalar, takfönster och skorstensbeslag.
• Var tredje till femte år: byt åldrade gummistosar och kontrollera skruvbrickor på plåttak.

Vanliga misstag är att täta från insidan, att gömma problem med silikon eller att ignorera underlagstaket. Följ vattenvägen, använd rätt material och prioritera säkerheten. Med regelbunden skötsel av rännor och genomföringar förlänger du takets livslängd och minskar risken för dyra fuktskador.